Ang. Lära för livet?

Jag hade en lärare i Historia på den tiden jag bodde i England. Han skrev aldrig något på tavlan, delade aldrig ut en enda stencil eller gruppuppgift. Disciplinära åtgärder förekom inte i hans klassrum (vilket var ovanligt på denna skola). Han bara satt på hörnet av sin kateder och berättade. Som han kunde berätta! Vi var trollbundna. ALLA ville fortsätta med historia samt välja till Economics & Politics, bara för att få ha honom även på gymnasienivån.
Jag träffade honom en gång ca 8 år efter att jag lämnat skolan. "Hello Maria!" sa han med en ögonblinkning innan jag ens han börja presentera mig.

Vad jag egentligen ville berätta som reaktion på AHA's blogg var att en lärare som brinner för sitt ämne och har förmågan att förmedla det och som dessutom bryr sig om sina elever, kan vara den största motivationsfaktorn.