Björksta-Nytt

Inne på upploppet

2006-02-17T12:46:00.000-08:00

Just nu händer allt på en gång, både bra och dåligt.
Fartvinden viner i öronen, så mycket Johnny Cash blir det.
Mitt i alltihopa väldigt prestigefylld förfrågan från Very Important Customer.
Wow, och Oj och Hjälp!
Typ...

I knew you'd have to get tough or die

2006-02-14T12:49:00.000-08:00

Detta är sådan vecka då jag känner mig som en gammal steeplechasehäst inför ett lopp.
Framför mig ligger en massa hinder som på nåt sätt ska övervinnas.
Det går, om man tar ett i taget och inte tilllåter sig att känna efter hur trötta benen är och hur många hopp som är kvar.
Jag har gjort det förr, och jag tror jag går i mål på lördag eftermiddag, matt men helskinnad.

Extramaterial

2006-02-12T14:35:00.000-08:00

DVD-generationen leker:

Sexåringen : "Nej, nu orkar jag inte leka SKOLAN - BAKOM KULISSERNA längre. Det var tråkigt!"
Åttaåringen: "OK - vi hoppar tillbaka till drakäventyret då!"

Kvalitetstid med barnen?

2006-02-12T08:48:00.000-08:00

Sexåringens krav på en lyckad utflykt på tu man hand med mamma:

Mosbricka med kokt korv och en rolig gaffel som är kniv samtidigt
Valfri Johnny Cash-CD i bilstereon, ev varvat med lite Thomas di Leva
Avsluta på leksaksaffären

Då kan man utan knot stå ut med posten, Stadium*, PC-City, ÖB, Coop, och Statoil

* här höll mamman på att få nervkollaps i pre-sportlovshysterin

An offer you can't refuse!

2006-02-10T09:31:00.000-08:00

Fick precis en förfrågan om att sitta i ännu en hundrelaterad föreningsstyrelse. Jippiii!
Chans på ännu fler:

Hotfulla brev med personangrepp
Ärekränkande insändare
Mystiska anonyma telefonsamtal från folk som försöker lura en att rekommendera en uppfödare före en annan.
Långa gnälliga skrivelser med synpunkter på typsnitt på hemsidan,, kvaliteten på diplompapper, färgnyanser på prisrosetter och val av kaffesort vid medlemsmöten

Nej, jag tror inte det.

Haveri

2006-02-10T01:55:00.000-08:00

Mitt i dessa bråda tider, både vad gäller Föreningen och Firman, kraschar datorn. Förstås. Huset är fullproppat med datorer och nätverk, men naturligtvis kraschar just den datorn som innehåller viktig informtion som jag behöver JUST NU!
Min inneboende datatekniker och nätverksoperatör befinner sig på galej med jobbet. Han uppskattar inte mina hysteriska mobilsamtal mitt i middagen. "Skål!" säger han och lägger på.
För att inte helt missa desserten slänger han till slut åt mig ett handfast tips, kanske mest avsett att hålla mig sysselsatt en stund. Jag får i uppdrag att dammsuga datorn.
Kan man tänka sig: Nu funkar den igen!*

* Enlig den mig närstående experten har denna dator en felkonstruerad fläktanordning som drar in damm i datorn. Urkorkat!

Psykolog-barn

2006-02-07T15:40:00.000-08:00

Åttaåringen: "Mamma, är du stressad?"
Mamman: " Nja, det är lite mycket att göra just nu bara"
Åttaåringen: "Men ÄR du stressad?"
Mamman: "Nej, inte så farligt."
Åttaåringen: " Men på en skala, från 1 till 10, hur stressad är du då?"
Mamman: "Kanske 4"
Åttaåringen: "Bra! Då hinner du läsa lite Harry Potter för oss i kväll!"

barnen igen

2006-02-06T11:47:00.000-08:00

Sexåringen: "Nu ska vi leka med Barbie!"
Mamman: "Jaha!"
Sexåringen: "Fast vi leker ju inte sådana där barbielekar när Barbie bara: Åh Ken, har du köpt ny bil! Vi åker på picknick!"
Mamman: "Nehej!"
Sexåringen: "Mamma, vet du vad vi leker? Vi leker: SKOLAN - En kärlekshistoria!"
Mamman: "Oj då!"
Åttaåringen: "Men de gör inte sex och sånt!"
Sexåringen: "Nä, de är ju bara tonåringar!"
Åttaåringen: "Fast de hånglar nog lite. Det gör de ju i Harry Potter!"
Allmänt fniss utbryter.

Mamman tar sig för pannan och saknar Bamse, Byggare Bob och Mumintrollen.

Mammor: Så funkar de!

2006-02-06T06:02:00.000-08:00

Arg mamma har precis hämtat bångstyriga barn på fritids och nyttjar den kvinnliga simultankapaciteten till att backa bil och skälla ut barn samtidigt.
Väl uppe på landsvägen råder en tryckt tystnad i bilen.

Sexåringen, ganska tyst tilll storasyster: "Så här är det när mamma och pappa bråkar. Då blir det tyst en stund och sen börjar det igen. Precis när man tror dom är färdiga"
Åttaåringen: "Ssch!"
Sexåringen, lite högre: "Ja men, det är så! Jag har märkt det!"
Åttaåringen: "Sssch! Du kommer bara att göra henne argare!"
Sexåringen. " Men det är ju så!!"
Mamman kan inte hålla sig längre, och börjar fnissa.
Åttaåringen, förvånat: "Näha, det funkade! Du fick henne glad!"
Sexåringen: "Ja, där ser du! Mamma, varför skrattar du?"
mamman: "För att ni är så kluriga!
Åttaåringen: "Vi vet precis hur man ska göra!"
Sexåringen: "Vi är experter!"

Allmänt skratt en stund. Sedan får mamman ett pedagogiskt ryck och försöker lugnt och sansat förklara varför hon hade blivit arg på barnen.
Sexåringen suckar djupt och säger till storasyster: "Näe, nu säger hon ju alltihopa EN GÅNG TILL! Fastän hon inte är arg längre!

Vem övertalade mig till detta?

2006-02-04T14:22:00.000-08:00

I morgon ska jag gå upp kl. 05.00 för att köra 32 mil enkel resa till styrelsemöte i Föreningen. Där ska jag och 5 personer till, som också åkt mellan 5 och 35 mil var, ägna ca 4-5 timmar av vår söndag åt att besvara skrivelser och behandla motioner till årsmötet. Skrivelserna och motionerna kommer från 0.5 % av medlemmarna som uppenbarligen tycker att styrelsen gör ett ururselt jobb och måste övervakas i minsta detalj. Bästa sättet att få styrelsemedlemmarna att sköta sig någorlunda tros vara att utsätta dem för mailbombning, hotfulla anonyma samtal, ryktesspridning, och skriva insändare med personangrepp.
Sysslar vi med politik eller religion kanske? Nä, hunduppfödning....

Tintin vs Bond

2006-02-03T11:42:00.000-08:00

Min man har några få men intensiva specialintressen. Tintin är ett av dem. Det har han gjort sitt bästa att överföra på barnen, men efter att ha lyssnat på samtliga album 17 gånger om, i gammal och ny översättning, med och utan orginalfärgsättning, samt sett alla filmerna, hört alla kassetterna, lagt alla pusslen och då och då, på nåder, fått leka med samlarfigurerna, så har de faktiskt ledsnat lite. Så till den grad att när det är pappans tur att läsa go'natt saga, så hojtar de förtvivlat : "Nej, nej, vi läser något själva!"

Nu har han plockat fram nästa trumfkort ur rockärmen.

"My name is Bond. James Bond"

Vem tror ni får sitta på nästa utvecklingssamtal i sexårsverksamheten och förklara varför sexåringen serverar Vodka Martini i dockhörnan?

2006-02-03T06:44:00.000-08:00

Sexåringen: Om jag ska skriva sköld, då är det först S och sen K va'?

Sh*t happens

2006-02-03T06:19:00.000-08:00

På minuslistan idag:

Upptäckte att mitt livselixir inte smakade som det skulle eftersom man bytt ut aspartamet mot "sucralose", vad nu det är för något.
Blev helt omkullpratad av 22-årig säljare i mobiltelefonaffären
Arbetsgivaren blev lite putt eftersom jag blev omkullpratad av 22-årig säljare i mobiltelefonaffären.
Hann inte äta lunch pga att omkullpratandet i ovanstående butik tog sin runda tid
Var tvungen att städa hundgården innan nästa snöfall. Blä!
Allt det jag skulle städa bort i hundgården satt fastfruset och måste bändas loss. Blääää!
En bunt föreningshaverister bestämde sig för en protestaktion mot en av föreningens funktionärer som enl deras bedömning inte svarar snabbt nog på mail. Metod? Fyll en annan funktionärs e-postlåda med gigantiska bildfiler som denna funktionär inte har datorkapacitet att hantera. Tack för den! Nu blev det såååå mycket enklare att få allt i ordning inför årsmötet.

Nu ska jag bjuda mina gulliga barn på semla, så blir nog allt mycket trevligare igen!

PS Läste detta och påminde mig om hur bra jag mår nu för tiden

Tystnadsplikt

2006-02-01T11:52:00.000-08:00

Favoritpatienter kan man inte tillåta sig att ha, så därför kan jag inte berätta något om hur, och varför, vissa familjer berör och berikar på ett djupare plan.

Inte heller kan jag berätta något om hur fantastiskt bra det kan bli när jag kan lära patienten, och patienten kan lära mig, något om hur det är att vara människa, med eller utan funktionshinder.

Inte bara blygsamhet, utan även sekretess, hindrar mig från att säga något om vilket alldeles lysande jobb jag gör - ibland.

Tonårstrubbel!

2006-01-30T13:27:00.000-08:00

"Lilla" katten, den som nu börjar likna en minipanter, har uppfört sig lite märkligt idag. Hon har burit runt på en leksaksmus och morrat åt allt och alla under stora delar av dagen. När husse kom hem slank hon ut i mörkret och var borta i tre timmar. I ösregn. Hon som aldrig vill gå ut själv, och som sällan är ute mer än tio minuter. När hon kom in blev hundarna allldeles till sig och luktade och sniffade ingående på henne. Allra mest där bak. Själv kurrade hon och kråmade sig.
Man behöver inte vara medlem i Mensaförbundet för att räkna ut att det är dags att boka tid hos veterinären...

Utmanad: "konstiga ovanor och egenheter"

2006-01-30T11:08:00.001-08:00

Fick följande utmaning av Aha:
Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

OK:
1. Jag kan omöjligt somna om det inte finns ett stort glas vatten inom armslängd avstånd. Måste ta en klunk precis innan jag somnar. (Kombinationen extrem närsynthet och ny sovmiljö, t.ex hotell, leder ofta till att glaset slås ut över väckarklockor, böcker, agendor och annat man vill ha inom räckhåll.)
2. Jag kan inte promenera utan hund. På luncher eller konferenser vägrar jag gå med när arbetskamrater föreslår en nyttig bensträckare. Jag kan inte bara gå! Det känns både oklätt och vingligt. (Undantaget är förstås serious shopping)
3. Jag kan inte ta ut soppåsen. Jo, det är klart att jag KAN, men jag vill inte! Eftersom jag har huvudansvaret för nästan allt annat i hemmet så tycker jag att detta är mannens uppgift. Så jag håller ut (och packar och trycker ihop).
4. Böcker ursprungligen skrivna på engelska måste jag läsa på engelska. Annars tror jag att jag missar något, att översättaren skulle ha slarvat bort någon avgörande liten detalj eller missat nån liten finurlig ordvändning.
5. Jag hatar kedjebrev. Skicka ett sånt till mig och det åker direkt i den överfulla soppåsen. virtuell eller IRL. (Detta ska väl vara undantaget som bekräftar regeln ...) *

Jag utmanar Jenkins, cppappan, monstermamman, lalanda, och Jenny

Fast efter allt arbete det visade sig vara att länka, och fara runt och utmana, upptäcka att vissa redan blivit utmanade, länka om osv, tror jag det får gälla även bloggar.

Ut ur garderoben

2006-01-26T02:54:00.000-08:00

Sexåringen: Mamma, jag gillar Madonna, Nanne och Johnny Cash!

Johnny Cash gillar plötsligt alla, så nu vågar mamman äntligen outa sig som hängivet fan sedan barnsben och ägare till bekantskapskretsens största och hemligaste samling Johnny Cash skivor.

På TV sitter ett nytt litet stjärnskott, Edit , och uppger JC som musikalisk förbild, "eftersom hon gillar musik som känns bra i magen".

Precis så är det för mig också. Johnny Cash känns bra i magen. När jag plågades av tinnitus för ett par år sedan var Johnny Cash American Recordings i stora tättslutande hörlurar det enda som lindrade. Det finnns säkert både neurologiska och psykologiska förklaringar till det, men jag är bara tacksam över att något funkade.

Jag har provat annan countrymusik, men står inte ut.

I wouldn't give a nickel for another buck
I'm living on muscles, guts and luck!

Läxelände igen

2006-01-26T00:16:00.000-08:00

Denna vecka har åttaåringen haft följande läxor som skall vara klara till idag och i morgon

Läsläxa - högläsning 3 sidor
Matte läxa 1 - 6 sidor i boken
Matte läxa 2 - två arbetsblad, sammanlagt över 100 tal
Zoologi - rita en leopard och skriva vad som skulle hända om du mötte en
Svenska (?) - färglägga en bild

Jag tycker att det är för mycket att i åk 2 ägna minst 40 min per kväll åt läxläsning. Men jag kanske bara är en gnällig förälder som inte orkar engagera mig?

"Och hur var din dag då?"

2006-01-25T07:04:00.000-08:00

Varför hamnar man så nära gränsen för det totala psykbrytet så fort man går in på IKEA?
Rent teoretiskt gjorde jag det mesta rätt från början idag. Onsdag förmiddag, inga barn och jag hade t.o.m. kommit ihåg att plocka ur hundburarna ur Volvon. Väl där inne upptäckte jag genast att jag var alldeles för varmt klädd, att läderrygga är förbaskat obekvämt när man ska provsitta soffor och att långa halsdukar gör sig bättre hemma än släpandes i golvdammet när man undersöker bordsunderreden. Beslutsångest i kombination med hunger styrde mig så småningom mot restaurangen men där satt hela staden och deras mormödrar. Onsdagsnöje tydligen. Hungrig, svettig och allmänt småkinkig beslutade jag mig för att komma till skott och göra mina beställningar. Inte så lätt, när alla servicediskar var obemannade. Det är kökskampanj för tillfället så där fanns det folk. De kunde dock inget om soffor så det blev strul, strul, strul. Fick till slut min lapp med bokade varor och skulle bara plocka upp några klappstolar på Ta-själv-lagret. Här låg ingenting i rätt fack, det blir väl mer spännande så. Kassaköerna var lika långa som vanligt, svetten rann och klockan tickade obönhörligt mot hämtdags på skolan. Ett par smågrabbar snodde hejvilt runt ben och vagnar beväpnade med varsin hyllkonsol. Medan de för fjärde gången under vilda tjut petade hål i emballaget till mina klappstolar med sina "stickvapen", kuttrade deras mormor om hur trevligt det var att få se att barn fortfarande kan roa sig med enkla medel. Ett litet vibrerande ögonblick där höll jag på att glömma både psykologutbildning och egna föräldravedermödor.
Men bara för ett ögonblick.
Sedan upptäckte jag att min varubokningslapp var spårlöst förvunnen så det var bara att kliva ur kön, rådda genom hela varuhuset en gång till för att slutligen ställa sig i kö vid ännu en servicedisk och göra om alla bokningarna.
Ny kassakö, sedan varuutlämningskö, baxa alldeles för stora paket genom smärre snöstorm, bygga om bilen, lyfta in soffa själv (mammor kan utveckla superkrafter vid behov) köpa sunkig macka på Statoil, hämta barn, hämta glömd skolväska, hem och baxa ut allt med friluftsdagströtta barn hängande från armbågarna.
Om en Cola Light eller två så leker väl livet igen! Då ska jag skruva ihop min nya kurslokal.

Nya elever

2006-01-24T14:28:00.000-08:00

Så här kan vi bara inte ha det, insåg mamman igår, när Aladdin bröt lårbenshalsen för andra gången. Bara två-tre friska killar på ett tjugotal tjejer. Intrigerna blir för outhärdliga för mammans öron. Således inhandlades två nya herr-Barbiesar under lunchen idag. En heter Aidan, låg i fyndlådan och verkar ha ett förflutet i prins-svängen. Han har ett något maniskt leende men riktiga leder, vilket borde minska risken för benbrott. Den andra heter Fashion Fever Kurt och ser väl aningen coolare ut. Ingen rabatt på honom. Övriga lågprisalternativ såg dock ut som de rymt från någon hemlig forskningsanstalt för genetiska experiment.
Tjejerna blev väldigt uppspelta och försvann genast in i LEKEN om SKOLAN.
Vid middagen förhörde sig mamman om hur det hade gått.
Sexåringen: "Bra, men tjejerna tycker inte om de nya killarna!"
Mamman: "Va'!"
Sexåringen: "Nej, dom är dumma och kaxiga mot tjejer!"
Mamman: "Det får dom ju inte vara! Då får dom sluta!"
Sexåringen: "Men mamma, du förstår inte! Dom kommer att bli snälla sen, när dom har lärt sig!"

"Bra skola" tänkte mamman, "där man får lära sig att vara snäll mot tjejer!"

Lek på allvar

2006-01-23T07:52:00.000-08:00

Nu har jag fått tillbaks vargen genom att ägna en timme åt tidsödande amatörhackande, istället för att tillbringa kvalitetstid med barnen. Inte för att barnen beklagar sig, tvärtom. Deras uppfattning om väl använd mammatid går numera ut på att jag hämtar dem tidigt från fritids, serverar med ett smarrigt mellis och sedan håller mig diskret i bakgrunden. De är nämligen helt uppslukade av DEN STORA LEKEN, som upptagit nästan all ledig tid sedan före jul. De bråkar nästan aldrig, glömmer att träffa kompisar, spela dator eller titta på TV. Alla avbrott för mat och läggning möts med raseriutbrott, åtminstone från sexåringen.
Om jag skulle säga att de leker med Barbie blir de vansinniga. De leker "SKOLAN", med ett antal personer som har övernaturliga krafter och som går på en särskild skola. Det är romanser, intriger, drakkamper, bröllop, ridlektioner och bilutflykter på schemat på den skolan, så vitt jag kan se. Ibland lastar alla Barbisarna, förlåt "personerna", in sig i bilar och åker i karavan för att hälsa på Hagrid som står i min bokhylla och håller ett öga på HP-böckerna.
Jag har börjat fundera över om leken innehåller särskilt krävande övningar för de manliga "personerna", eller om de är gjorda av sämre virke? Just nu ligger två Kent och en Aladdin på kö för nack- och höftledsbehandlingar med pappas superlim.
I jämnställdhetens namn borde kanske mamman inventera leksakshandeln i jakt på lite slitstarkare killar så inte tjejerna får för sig att karlar går sönder så fort man utsätter dem för påfrestningar?

Ang. Lära för livet?

2006-01-23T05:16:00.000-08:00

Jag hade en lärare i Historia på den tiden jag bodde i England. Han skrev aldrig något på tavlan, delade aldrig ut en enda stencil eller gruppuppgift. Disciplinära åtgärder förekom inte i hans klassrum (vilket var ovanligt på denna skola). Han bara satt på hörnet av sin kateder och berättade. Som han kunde berätta! Vi var trollbundna. ALLA ville fortsätta med historia samt välja till Economics & Politics, bara för att få ha honom även på gymnasienivån.
Jag träffade honom en gång ca 8 år efter att jag lämnat skolan. "Hello Maria!" sa han med en ögonblinkning innan jag ens han börja presentera mig.

Vad jag egentligen ville berätta som reaktion på AHA's blogg var att en lärare som brinner för sitt ämne och har förmågan att förmedla det och som dessutom bryr sig om sina elever, kan vara den största motivationsfaktorn.

skulle bara

2006-01-23T02:55:00.000-08:00

prova en ny bakgrund, och poff så försvann alla mina mödosamt inlagda länkar samt mitt nyadopterade husdjur :-(
Jag sparade ju inte ens.
Suck!

Var de' ljus?

2006-01-22T15:32:00.000-08:00

Åttaåringen berättar entusiastiskt om temaarbetet i skolan kring jordens utveckling. Big bang, ursoppa, dinosaurier och grottfolk. Så hejdar hon sig och tillägger. "Det här måste ju bli väldigt konstigt för M###!" (en klasskamrat)
Mamman: "Varför då?"
Åttaåringen: "Ja men, i hennes kyrka säger dom ju att Gud skapade världen och Adam och Eva. Det blir ju tvärtemot!"
Mamman: "Hon kanske kan tänka att det var Gud som gjorde den stora explosionen?"
Åttaåringen: "Duh!" Himlar med ögonen åt den idiotiska mamman som, sina nästan fyrtio år till trots, tydligen inte förstått hur omöjligt det är för olika ideologier och trosläror att mötas i kompromisser.

Ännu ett sätt att fördriva söndagsbluesen!

2006-01-22T11:02:00.000-08:00

Umberto Eco: The Name of the Rose. You are a
mystery novel dealing with theology, especially
with catholic vs liberal issues. You search
wisdom and knowledge endlessly, feeling that
learning is essential in life.

Which literature classic are you?
brought to you by Quizilla

jag bara undrar

2006-01-20T00:02:00.000-08:00

Sedan jag startade min firma har jag fått anledning att undra: Hur mycket Viagra förväntas en genomsnittlig nystartad kvinnlig egen företagare förbruka, egentligen? Med tanke på alla flotta erbjudande som dagligen fyller e-postlådan*? Ett eller annat Nigeria-brev skulle ju vara uppiggande som omväxling...

* Rättare sagt Skräppost-lådan.

Så nära..

2006-01-19T13:38:00.000-08:00

... var det att det gick riktigt åt pipsvängen idag. Åkte på Stora Motorvägen på väg i tjänsten. Då uppstår en oerhört lokal liten snöstorm med noll sikt. Jag tog ner farten rejält men det var det ju inte alla som gjorde. Plötsligt såg man bara röda bromsljus och trots ABS och 4-hjulsdrift var det snudd på omöjligt att få stopp på bilen i den totala blixthalka som rådde. Jag hann tänka många gånger om att "det här går inte, nu smäller det på riktigt." Till slut lyckades det, bara decimeter från framförvarande, och otroligt nog brakade ingen in i mig bakifrån heller. Ca 15 bilar framför mig såg jag en enorm härva av bilar och lastbilar på kors och tvärs över körbanorna. Även i motsatta riktningen började bilar fara ner i diken och in i varandra när folk tydligen tappade kontrollen för att de TITTADE.
Jag var livrädd att någon skulle köra in i oss bakifrån vartefter köerna byggdes upp, men tack och lov hände inget. Så småningom kom massor med räddningsfordon och ville fram, så man fick ställa sig i vägrenen. Makalöst nog följdes de hack i häl av klantarslen som trodde de skulle kunna glida förbi kön i kölvattnet på en ambulans. Detta resulterade förstås i en ännu större soppa där bakomliggande räddningsfordon inte kunde ta sig fram till de skadade.
Så nära har jag aldrig varit att hamna i en krock, trots mitt eviga flängande land och rike runt. Huvva!

Människan och tekniken del 4

2006-01-16T15:28:00.000-08:00

Som jag nämnde är mannens multimediaanläggning tillfälligt ut bruk pga av en ynka glödlampa som måste specialbeställas från Holland eller whatever.
Alltså snyltar han på min dator och "familje-TVn" som nu ideligen utsätts för diverse uppgraderingar och förbättringar. Samt kopplas ihop till nätverk.
Skulle kolla e-posten ock klickar på ikonen, för att få se den liksom glida iväg diagonalt över skärmen och försvinna ut i cyberrymden någonstans i riktning mot bokhyllan. Mysko! Klickar igen. Då kommer ikonen nedseglande från övre högra hörnet och lägger sig tillrätta i menyn igen. Hmm. Nån post lyckas jag alltså inte komma åt hur jag än klickar och donar. Frågar maken och får svaret att jag måste sätta på TVn också, som numera är bildskärm nr 2. Jättefiffigt att ha två bildskärmar, då kan man ha en massa program uppe samtidigt! Samt får nyttig gympa när man vrider nacken i 90' samt lutar sig kraftigt åt höger för att läsa vad man just skrivit in på tangentbordet. Alternativt tar spjärn med fötterna och rullar 1, 5 m fram och tillbaka med arbetsstolen.
När han ska demonstrera hur fantastisk denna nya innovation är, genom att visa nytagna bilder från mitt firmajippo, uppstår det intressanta fenomenet att fotots högra halva visas i vänsterkant på datorskärmen till vänster, och fotots vänstra halva i högerkant på TVn till höger. Jättefiffigt, och så modernt på nåt vis!

Jag har närt en besserwisser vid min barm!

2006-01-16T15:17:00.000-08:00

Vid middagsbordet 1:
Mamman till pappan: "Jag måste få fråga dig en fråga.."
Ååttaåringen avbryter med sträng röst: "Det heter inte fråga en fråga, det heter ställa en fråga!"

Vid middagsbordet 2:

Åttaåringen till mamman: "Kan du skicka smöret?"
Mamman: "Mmmm"
Åttaåringen: "Men skicka smöret då!"
Mamman: "Oj, förlåt! Här!"
Åttaåringen, strängt: " Varför sitter du och dagdrömmer hela tiden?"
Mamma, harmset: "Jag dagdrömmer inte, jag funderar på vad jag ska säga på mitt föredrag"
Åttaåringen, myndigt: "Jaha ja! Har du bara glömt bort vad du ska säga, eller har du inte ens kommit på nåt än?"

2006-01-13T08:12:00.000-08:00

Här ser ni, man SKA plocka upp efter hunden!

Dagens adrenalinpåslag

2006-01-13T06:20:00.000-08:00

Har precis rastat hundarna och minglar runt lite med dem på vår tomt. Då kommer grannens minibestar skällande och morrande på vår uppfart, sugna på lite muck. Kallar in mina hundar och sätter dem nära mig, i väntan på att grannen ska ta rätt på sina stridisar. Lagottofröknarna gillar inte bråk, och den yngsta blir jätterädd varje gång detta inträffar (2-3 gånger/vecka). Minibestarna far runt och pinkar på allt, buskar, pulkor, leksaker, altanräcket. De är också tikar men lite grabbiga av sig... Efter en evighet kommer en rökande tonåring släntrande och försöker fånga in hundarna. Det går inget vidare. En passar på att göra en stor hög mitt på gräsmattan. Då lyckas han i alla fall greppa tag i henne och knallar helt sonika i väg hemåt, förmodligen i förhoppning om att den andra jycken ska hänga med av bara farten.
Jag tappar självbehärskningen och ryter att han minsann få ta skiten med sig också. "Haru påse då?" frågar han mig. Det har jag men det visar sig vara osmart att räcka över den, eftersom han då sätter ner värstingbesten, som passar på att gå rätt upp i nosen på lilltiken, morra och visa hela garnityret. Lilltiken gör i byxorna och nu krävs det en ganska fast hand i halsbandet på stortiken för att hon inte ska plocka fram sina beskyddarinstinkter.

Man kan inte uppfostra sina grannar. Sedan de flyttade hit har jag försökt förklara att jag inte vill

ha deras hundar på min tomt
bli jagad på vägen av deras hundar
få min gamla hundvana katt jagad på egen tomt
att deras barn eldar på vår tomt
att deras barn spikar och sågar i våra träd.

I alla tänkbara tonlägen från vänligt bestämt till fradgatuggande tokkärring.

Jag tror på människans inneboende godhet, men just nu önskar jag mig en hagelbössa.

2006-01-12T06:47:00.000-08:00

Expressens löpsedel idag:

Så lyckades Birgit Nilsson hålla sin död hemlig i 16 dagar!

Det vill man ju verkligen veta. Hur gjorde hon?

Morr och mutter

2006-01-11T07:46:00.000-08:00

Med överhängande risk att låta som en äkta "det-var-bättre-förr-tant" så börjar jag bli riktigt less på det här nya sättet att skriva deckare som "alla " verkar ha lagt sig till med. Där mördaren klarar sig undan lagens långa arm. Inte ens förolyckas eller eller gör slut på sig själv, utan bara tillåts glida vidare i tillvaron i brist på bevis. Nu har jag råkat ut för två på raken: Henning Mankells Kennedys hjärna och Peter Robinsons Lek med eld. Ovissa utgångar har jag nog med i övriga livet, deckare läser jag för att koppla av inom givna ramar. Jag vill inte läsa mellan raderna och gissa själv. Eller ännu värre, få veta vem men se på när rättvisan blir dragen vid näsan pga av bristande bevisning. Säkert mycket mer verklighetsnära, men inte vad jag är ute efter. Snygga prydliga avslut, tack!

2006-01-10T14:40:00.000-08:00

Jag har blivit moster!!!!!
Till en liten flicka!
Idag på e.m.
En liten plutt på 2,8 kg och 48 cm, pigg och fin. (Neuropsykologen i mig förhörde sig förstås genast om APGAR och reflexer, allt verkar toppen.)
Vill så klart dit och pilla genast, men det är besöksförbud pga RS-säsong, så vi får väl tåla oss tills de kommit hem (och orkar ta emot oss).
Vi visste att det skulle bli idag eftersom leveransmetoden var samma som för mina tjejer, så det har varit ett nervöst tittande på klockan och kollande av telefoner hela dagen. Åttaåringen har varit riktigt orolig och gång på gång fått mig att lova att tala om för henne genast när vi får besked. Hon är ju inte den som tar ut glädje i förskott precis, och jag råkade höra henne med allvarlig stämma informera sin mer optimistiskt lagda lillasyster om hur saker och ting faktiskt kan "gå fel" när barn ska födas.
Glädjen var stor när de äntligen fick höra att de fått sin första kusin, och en tjej dessutom.

Tillbaka till verkligheten - den krassa ekonomiska

2006-01-09T04:01:00.000-08:00

Tillbaks i Offantliga Sektorn med en rejäl kalldusch! Personalstyrkan ska minskas med 50 % (!) Däribland jag. Arbetsåret 2006 kunde ha börjat bättre...
Nu är jag varken chockad eller förtvivlad. Det har varit på gång under en längre tid och därför har jag noga sett till att inte lägga alla ägg i samma korg. Därför flera arbetsgivare och egen firma. Men detta är favvojobbet med de roligaste arbetsuppgifterna och de mest underbara arbetskamrater man kan önska sig. Så visst känns det i hjärtat att slutet nu närmar sig, på riktigt. Runt om mig finns också arbetskamrater som verkligen är chockad och mycket ledsna, och som inte har så mycket annat att falla tillbaka på. Då sätter man in en maratonföreläsning om krisreaktioner i regi av ####hälsan. Massor av ord och Powerpoint som ingen orkar ta in. Jag går ut med hundarna i stället.

Nattvak

2006-01-08T15:43:00.000-08:00

Sitter och väntar på gammelkatten, som efter 36 timmars sovmaraton bestämde sig för att det var dags att sträcka på benen lite när husse kvällsrastade hundarna. Lysande idé när det är -8' ute och matte ska upp och jobba tidigt.
Lillkatten finns förresten med i Föreningen Samvetets almanacka 2006! Lillkatten äter,växer och styrketränar med hundarna så hon liknar numera en minipanter.

Mmm!

2006-01-08T13:31:00.000-08:00

Vilken ljuvlig avslutning på jullovet!

Barnen lekte ute i flera timmar och ville inte komma in förrän de var alldeles rosiga, genomblöta och utmattade.
Mamman gick långpromenad med spralliga men lydiga vovvar genom otroligt vacker vinterskog.
Pappan lekte med barnen. Eller rättare sagt, spelade dataspel med barnen. Gamla äventyrsspel; Monkey Island, där allt går relativt lugnt till väga, man ska klura ut lösningar på gåtor och problem, ingen dör, inget ska skjutas på och ljudnivån är uthärdlig.
Under tiden badade mamman tillsammans med en hårinpackning, en god single malt och en ny engelsk deckare.
Familjen åt middag på uppvärmda rester och sedan badade barnen.
Nybadade i rena pyjamasar råkade barnen till sin stora häpnad få se en snutt av Nannyakuten och vi kunde tillsammans konstatera att vi nog har det rätt bra i vår familj. Barnen somnade lugnt och fint, trots att det är förändringar på gång (= skolan börjar igen.)Mamman och pappan mumsade i sig de absolut sista resterna av NK-chokladen*

Tror inte det kan bli bättre än så här!

P.S. Min man och jag har kommit varandra mycket närmare på sistone! Hemmabion har nämligen pajat och husets enda fungerande TV står ca 50 cm från min dator. Alltså befinner sig mannen numera inom räckhåll istället för på en annan våning. Öppnar för alla möjliga sorters social interaktion IRL.

*I morgon börjar vårt nya hälsosamma liv....

Definitivt läggdags

2006-01-06T16:26:00.000-08:00

Take the 100 Acre Personality Quiz!

Kan det här stämma?

2006-01-06T16:18:00.000-08:00

discover your dog breed @ quiz meme

Me?

2006-01-06T16:08:00.000-08:00

discover what candy you are @ quiz me

Hemmajobbaren

2006-01-06T15:41:00.000-08:00

Nu har jag suttit vid datorn precis hela dagen - utan minsta lilla bloggpaus. Måste vara något slags rekord?
Jag har gjort kursplaner, annonstexter, mixtrat med bilder, loggor och hemsidor samt e-postat hitan och ditan. Värk i rygg, ögon, axel och handled men att jobba åt sig själv är så himla kul att jag inte ens kommit på tanken att pausa - varken virtuellt eller IRL.
Nu är det dock dags för megapaus - i sängen.

Dagens sämsta - fjortisidioterna som avfyrade fyrverkeripjäser rakt mot mig och hundarna samt sedan höll på at köra över oss med skoter. Morrrrrr!

Dagens bästa - tappra vovvar som litade så mycket på matte att de lät sig inkallas trots att tredje världskriget tycktes ha brutit ut runt om oss. Pussgurkor!

På allmän begäran (?) British Trifle Pudding

2006-01-04T13:54:00.000-08:00

Recept på British Trifle Pudding (ett av de Harry Potter-inspirerade inslagen på Nyårets Buffé)

Ta fram en stor genomskinlig glasskål
Ta två lager färdig tårtbotten och bred jordgubbssylt emellan.
Använd skålen som mall och skär tårtbottnarna till rätt storlek.
Lägg bottnarna i skålen och dränk in med fruktjuice eller sherry beroende på smak
Låt en burk fruktcocktail rinna av och lägg ovanpå bottnarna.
Tillred ett paket Jell-O (valfri smak) enl anvisning på paketet. Ställ i kyl 1 - 1.5 timme. När jell-on precis börjar stelna häll i skålen. Låt stå i kyl 4 timmar.
Tillred ännu ett paket Jell-O i annan smak (med kontrasterande färg) enl. anvisning på paket. Häll i skålen, låt stå i kylen ytterligare minst 4 timmar.
Tillred ett paket Jell-O vanilla pudding enl. anvisning. Häll i skålen, låt stelna ca 30 min i kyl.
Vispa 3 dl grädde, häll ovanpå puddingen. Garnera med strössel.
Servera!

Jell-O finns i välsorterade matvarubutiker samt på Gray's American Food Store ( I stockholm på Odengatan 39 och i Gamla Stan)

Det är mycket nu....

2006-01-03T01:47:00.000-08:00

gäster
mellandagsrea
jullovslediga barn
barnens kompisar
bokslut
mera gäster
verksamhetsplan 2006
projektansökan
årsredovisning
ännu mer gäster
annonskampanj
släktbesök
kundsamtal

Julen har varit toppen, Nyår likaså!

Magsjuka bidde det inte, däremot präktiga snuvor åt alla, med påspädning av nya pigga baciller från olika delar av landet.

Franchiseavtalet verkar sätta riktig fart på firman så 2006 känns som ett lovande år! Hur mycket bloggtid det blir återstår att se!

GOTT NYTT ÅR!

Sablar!

2005-12-19T19:51:00.000-08:00

Satt på jobbfikat och lyckliggjorde mig över hur friska alla varit denna höst. Bara tre dagar kvar på terminen och inte en VAB-dag! Min traditionella december-bihåleinflammation har också lyst med sin frånvaro.

Så kommer det hem en magsjuk man...

Du snälla, rara, odefinierade Högre Väsen vi privatreligösa svenskar vänder oss till i stunder av påfrestning, låt det bara vara en magförgiftning!

Ååååååh DÄR gick hon i mål!

2005-12-19T18:02:00.000-08:00

Sista julklappen inhandlades på lunchen idag. Nu återstår "bara" lite städning och provianteringen. A piece of cake!

Depressiv sexåring

2005-12-17T14:58:00.000-08:00

Sexåringen ska flytta. Eller dö. Hon har inte riktigt bestämt sig. Hon ska tänka på saken. Medan hon sover. Hon har nämligen världens dummaste mamma och pappa. De har idag städat hennes rum och då passat på att slänga ungefär en kubikmeter gamla dammiga tomma kartonger i blandade storlekar, en kasse gamla McDonalds-prylar ingen lekt med på fem år minst samt alla Barbie-dockor som saknar en eller flera kroppsdelar. Eftersom det finns minst 20 Barbie-dockor med alla sina extremiteter i behåll tycker både mamman och pappan att de lemlästade kan få gå till sista vilan. Särskilt de som saknar huvud.
Den idiotiska mamman hade mage att föreslå att ett femtiotal gosedjur som det inte gosas med lika ofta som ett annat tjugotal, skulle få flytta till en kartong i källaren.
Den ännu mer puckade pappan tyckte att man kanske kunde passa på att slänga lite Bamsetidningar som redan var väldigt lästa.
Så här kan man ju inte bo, förstår ni väl! Men eftersom det pratats om att denna städning var nödvändig för att få plats med sånt man kanske får i julklapp så borde man kanske stanna kvar över julen i alla fall? Det tål att tänkas på.

Och nu över till något helt annat

2005-12-17T13:47:00.000-08:00

Folk på jobbet påstår att det är gnagarår, men vi har faktiskt inte märkt av några ofrivilliga husdjur i år. Förmodligen tack var Anticimex lådorna på vinden...
Under våra första år här i huset rasslade och prasslades det en hel del.
Här kommer den inofficiella listan på mina mest minnesvärda gnagarkontakter, i omvänd ordning.

6. Sommarbarnkalas och tomten full av lekande barn. Då kommer katten med svansen i vädret och dovt jamande så som hon gör när hon är riktigt stolt över jaktlyckan. In bland alla barn och föräldrar travar hon med något stort och lurvigt. F-n, har hon snott grannens virvelmarsvin och ska kalasa på det här mitt i barnens åsyn? Nä, tack och lov var det bara en präktig sork.

5. Sitter vid köksbordet och betalar räkningar (på den tiden då man gjorde sånt med papper, penna och miniräknare). Det prasslar under diskbänken och jag går dit för att släppa ut katten som troligen blivit instängd igen. Men se, i sophinken sitter en liten brun krabat och plirar på mig med pepparkornsögon.

4. Några dagar senare är vi bortresta över natten och när vi kommer hem har katten stolt radat två lik på hallmattan. Utan att ha kunnat gå utomhus medan vi var borta.

3. Som en god mor hade jag köpt overall till barnet i september. När kallare tider väl infann sig plockades den nya, dyra, fina märkesoverallen fram ur klädkammaren. Jag tyckte att den luktade ganska märkligt och vid närmare granskning var det uppenbart att någon form av dödsfall hade ägt rum en bit in i den högra ärmen. Brottsplatsundersökningen gav vid handen att något litet hade tagit sin tillflykt dit in för att sedan bli överrumplat av något större som tagit det av daga och förtärt det mesta utom vissa skelettdelar som fortfarande kunde ses innästlade i pilefodret.

2. 1998 upptäcker jag först ett hål i baksätets bilklädsel med skumgummismulor runt om.
Städar undan för att sedan nästa dag upptäcka att hålet blivit ännu större. Ännu mer stoppning utdragen. Hmm? Hundarna sitter i bur där bak. Barnet sitter i barnbilstol där fram. Vem gör då hål i baksätet? Några dagar senare ser jag att bältena i barnstolen är gnagda i kanterna. Det kan knappast var ettåringen, så akrobatisk är hon inte när hon sitter fastspänd. Barnstolen måste lagas och på Babyland konstaterar den erfarna expediten att jag måste fått en råtta i bilen, inget ovanligt tydligen. "Var glad att den gick på bilstolen och inte på elektroniken!" Vi riggar en fälla och den modiga mannen får gå ut först varje morgon för att kolla. Efter några dagar kommer han in med ett belåtet flin och måttar som storfiskaren med händerna. Äh, han vill bara skrämmas, tänker jag. men ute i garaget ligger troféen framlagd och han skojade inte alls...
Någon tid senare storstädar vi bilen inför bilbyte och inuti reservhjulet hittar vi ett mysigt litet bo inrett med skummgummi och ludd, samt en mängd Vicks Blå omslag. Vår fripassagerare har hållt sig med fräsch andedräkt.

1. 1985 på besök hos god vän i Lissabon. Vi promenerar i staden och på trottoaren ser jag en äldre dam med ett litet torgstånd som säljer kakor. Hon sparkar hela tiden irriterat efter vad jag uppfattar som en liten hund som snor runt hennes fötter. Hon blir allt argare och gastar upprört. En krum gammal farbor hasar fram till undsättning och måttar en rejäl spark mot djuret som flyger i vid båge och landar med en krasch mitt på ett bord en uteservering. Sällskapet runt bordet skriker i panik och kastar sig av stolarna vilt gastande på tyska. Djuret skuttar av bordet och far in i restaurangen. Från de bakre regionerna hörs högljudda svordomar, nu på portugisiska, samt BOM-BANG-KRASCH. Ut kommer sedan en kypare med något inlindat i en linneservett. Preis när han passerar mig och min kompis glider något fram mellan linneservettens veck. Den längsta och fetaste råttsvans jag någonsin skådat.

Men i år har vi inte märkt nåt. Pepper, peppar...

9 dagar kvar

2005-12-15T14:10:00.000-08:00

Nu tror jag banne mig att jag uppfyllt de små livens alla önskningar. Hoppas det i alla fall, för nu är julklappsbudgeten med råge överskriden (som varje år).
Nu återstår bara mannen, men eftersom det är som det är med hans önskningar väntar jag till - torsdag eller fredag.
Sexåringen har länge önskat sig en frisyrdocka, men jag tycker att det ser så äckligt och osmakligt ut att leka med ett "avhugget" huvud och har därför i flera år lyckats undvika att få in en dylik tingest i hemmet. När hon nu i år med påtagligt darr på stämman och hängande underläpp konstaterade att: "Det finns en sak som jag önskat mig i hela mitt liv men som jag aldrig kommer att få för mamma..."
.... så föll jag till föga.

I kväll var det julfest på mitt ena jobb. Hr A trivs verkligen när han får agera värd och allsångsledare. Man påminns om att han fram för allt är en go´gubbe som vill oss alla gott. Även om det blir lite rörigt ibland. T.ex idag när det visade sig att min ansökan om tjänstledighet bara hade försvunnit från hans skrivbord. I bästa fall ner i papperskorgen, i sämsta fall har den råkat bli skickad tillsammans med några patienthandlingar till en s k vårdgranne.

Just nu känner jag att jag överdoserat på alkoholfri glögg, sill och oändliga allsångsövningar. Fram för allt på allsång. Hr A älskar allsång och tar varje chans att få hala fram gitarren. Vi kan alltså inte ha någon sorts personalsammankomst utan att noggrant jobba oss igenom såväl de sedvanliga dryckesvisorna som Fritiof och Carmencita, Brev från kolonien och Teddybjörnen Fredriksson. Just teddybjörnen är knappast känd som någon partystarter, så här tackade jag för mig och flydde fältet.

Nu ska här slås in julisar innan nyfikna små troll börjar nattvandra.

Vid närmare eftertanke klagar jag inte!

2005-12-13T13:45:00.000-08:00

Aha , Ego , Emma, Monstermamman m. fl verkar inte alldeles nöjda med sina Luciadags upplevelser. Å andra sidan verkar lalanda och cp-pappan ha haft det hur mysigt som helst.
Bortsett från morgonens obehagligheter tänker jag verkligen inte beklaga mig.
På jobbet väntade glögg och pepparkakor med mina trevliga arbetskamrater.
Hundarna och jag har gått en härlig långpromenad mitt på dagen i något som nästan liknade solsken.
Åttaåringen var superduktig på sin ridlektion, så där så mammahjärtat bara svällde av stolthet medan hon susade fram över hindren utan att tveka.
Båda tjejerna har "tramslussat" för oss halva kvällen.
Vi har lyckats producera ett lite crazy familjeporträtt att göra julkort av.
Jag har fixat färdigt hela paketkalendern och julklappsläget känns hyffsat under kontroll.

Dålig timing

2005-12-13T11:17:00.000-08:00

När det är luciamorgon och man måste få upp alla extra tidigt så att samtliga hinner både mysa fram för TV:n och få med sig alla lussefirarpinaler i tillägg till den vanliga uppsättningen gympa- och badpåsar, läxböcker, fruktstundsfrukter och extra överdragsbyxor;
den morgonen när alla dessutom måste skjutsas eftersom skolbusstiderna inte stämmer med alla lussetider på skolor och jobb,
just den morgonen vill inte mamman trampa i kallt kräks på golvet när hon kliver ur sängen, och sedan upptäcka att något (alla?) husdjur varit diskret magsjukt under natten - ÖVERALLT I PRECIS HELA HUSET!!!

Det kom ett brev...

2005-12-12T22:36:00.000-08:00

...från Försäkringskassan idag.

Tack för rehabiliteringsutredningen som FK fått för
#mitt namn#

Vi har kommit fram till att vår medverkan inte
behövs i detta skede. Kontakta gärna FK om det inträffar något som du anser att
vi bör delta i.

Det är ju lysande! Här avdelar man en handläggare för att rota i tandvärk och bihåleinflammation hos en person som varit fullt frisk och arbetsför i minst sex månader utan avbrott och dessförinnan haft 8 sjukdagar fördelade på ett ur administrativ hänsyn ofördelaktigt sätt. Detta samtidigt som man hävdar att man har sådan personalbrist att man inte hinner betala ut folks föräldrapengar innan jul.

12 dagar kvar

2005-12-12T21:43:00.000-08:00

Ikväll var det lussefirande på skolan. Egen fikakorg skulle medföras så på väg hem från jobbet kastade jag mig in på Ica för att nödproviantera. Jag siktade in mig på bake-off avdelningen men precis när jag skulle öppna en lämplig lucka hörde jag en en gäll och klar barnastämma ungefär i höfthöjd:

"Mamma, mamma, kom och titta! Man kan KÖPA lussebullar!"

En vänt leende modersgestalt uppenbarade sig snett bakifrån.

"Mamma, mamma, har du sett! Det finns lussebullar som man kan KÖPA!

Modern log så där ömsint mot barnet som vi mammor gör när vi får dela barnets nyvunna insikter. Jag kände att jag helt tappat lusten att ge köpebrödet ett ansikte och outa mig själv som tillhörande den minoritet av svenska folket som inte spenderat den gångna helgen med nävarna djupt försjukna i varm deg. I stället snodde jag runt och studerade utbudet i knäckebrödshyllan. Knäckebröd kan man väl i alla fall köpa utan att betraktas som allt för avvikande?
När mor och dotter vandrat iväg på behörigt avstånd med sin vagn dignande av mjöl, jäst, socker, russin, mandelmassa, och allt annat som riktiga kvinnor släpar hem i dessa tider, lät jag diskret en påse industriellt framställda lussekatter glida ner i min korg och hastade hemåt.
Jag skulle nämligen hinna koka barnens absoluta favorit decembermiddag - risgrynsgröt - innan kvällens begivenheter. Visserligen på treminutersgryn, men ändå. För se, färdig gröt, det köper jag inte!

Osmakligaste synintrycket på Hund-2005:

2005-12-11T22:56:00.000-08:00

Utan tvekan folk som gick runt med sina dvärghundar fastspända på magen i BabyBjörn selar. Förutom att det såg rent patetiskt ut måste det vara helt onaturligt och ohälsosamt för en hund att bäras i upprätt ställning med benen utspretade i alla riktningar.

Till alla snälla barn.

2005-12-10T11:37:00.000-08:00

De här prylarna kan mina barn inte få nog av, och de önskar sig något varje år.
På mässan hittade jag den här tjejen som har hela sortimentet, bara att beställa.

Arbetsmyrorna

2005-12-10T11:11:00.000-08:00

Sååå trött att benen vinglar hit och dit och ögonen går i kors. Jag och vovvarna steg upp 5.30 i morse för att åka till Älvsjö och utöva ideellt föreningsarbete. Vovvarna har gjort ett alldeles lysande jobb och villigt låtit sig klappas av hundratals människor timme ut och timme in. Själv känner jag mig som en utsliten grammofonskiva:

Nej, de fäller inte. De måste klippas var tredje vecka.
Ja, det här är den italienska tryffelhunden.
Nej, de finns inte i svart.
Ja, det är en mycket aktiv hund.
Nej, vi har inga bruna här just nu. Prova igen om några timmar.
Ja, var så god att smaka på tryffelsmöret.

Ett förvånansvärt stort antal besökare kom med samma uppmaning: Beskriv den här rasen med tre ord!
Har alla gått samma köpa-hund-kurs?
Jag svarade: Snäll familjekär arbetsmyra. Med betoning på arbetsmyra.
Äldsta tiken tyckte t.ex inte att stiga upp i ottan, färdas kollektivt i en timme, mingla hela dagen på mässan med tusentals folk och fä, samt åka hem på överfulla försenade tåg, var att betrakta som en riktig arbetsdag. Så hon krävde bestämt att få göra lite nytta när hon kom hem. Stänga och öppna kökslådor, hämta sånt som matte behöver, samt städa undan leksaker från golvet. Ungtiken däremot gick och knöt sig direkt, men så hade hon verkligen lagt ner sin själ i minglandet under dagen. Jag ska följa hennes exempel så fort jag övertygat äldsta tiken om att arbetsdagen är över.

Ögongodis

2005-12-09T21:42:00.000-08:00

Varje år brukar jag lyckas köpa åtminstone en julklapp av den här tjejen.
Till exempel i den här underbara butiken.
Undrar vem som ska bli den lyckligt lottade i år?
Kanske borde följa min mans exempel och handla åt mig själv?

Nyklippt

2005-12-09T02:14:00.000-08:00

Barnen gapskrattade rått åt sin nyklippte far i morse. Fadern var inte helt nöjd själv, det var nåt med nacken. Själv tyckte jag inte det såg så tokigt ut, med tanke på omständigheterna - helt outbildad frisör utrustad med hundtrimmer. Ja, kanske lite i hackigt i nacken, men annars så.
Jag menar, det vore ju konstigt om flera års utbildning till frisör inte gjorde någon skillnad! Men det tyckte tydligen mannen. Samme man som i åratal tjatat om att jag borde åta mig detta uppdrag, eftersom det retar honom så in i norden att behöva betala för en frisör när han numera inte har så värst mycket hår. Just det faktum att det inte längre växer så mycket hår på hans huvud gör att han måste klippa det han har ännu oftare för att inte likna professor Kalkyl.
Jaja, kanske bara bra att han såg lite kufig ut där bak när han nu var så stilig för övrigt i bästa gåbortsutstyrseln. Så inte hans kvinnliga kollegor blir alldeles vilda där på julfesten och rövar bort honom efter ett par nubbar.
Jag fuskar vidare i frisörbranchen. Kvällens uppdrag är att shamponera och klippa lagotto-fröknarna som ska vara demo-ex på Älvsjö-mässan i morgon.

Puh!

2005-12-08T22:12:00.000-08:00

Jaha , så kom mannen hem och spred lugn och frid omkring sig.
Hemsidan är nu snygg och prydlig, alla länkar funkar och bilder dyker upp där de ska.
Barnen nattade sig illa kvickt alldeles själva med löfte om att få spela Harry Potter dataspel med pappsen.
Nu ska jag klippa honom, med hundtrimmern, så även han ser snygg och prydlig ut på företagsjulfest i morgon.

Snälla tomten, titta här!

2005-12-08T17:50:00.000-08:00

Önskelista:

"Teacher Man" av Frank McCourt
"How we are hungry" av Dave Eggers
"The Lincoln Lawyer" av Michael Connelly

Facktapp*

2005-12-08T17:09:00.000-08:00

..är min firmas hemsida efter att jag amatörhackat i vild förtvivlan. Har ingåttt ett franchiseavtal och försöker nu koppla ihop mitt eget med überfirman. Utan framgång! Jag behöver en hemsidesnickare NU, en som är snäll och trevlig, tålmodig och alldeles gratis. Helst lite snygg också!
Bråttom är det, som alltid när man går vilse i cybervärlden.
Det är liksom fullt upp bara att tänka på verksamhetens innehåll, samt hjälpligt få kläm på ekonomi, bokföring och skatteregler. Hemsidan blir definitivt överkurs, men finns man inte på nätet så finns man inte. Borde förstås betalat någon för detta, men det hade ju varit käckt att ha lite mer stadiga inkomster innan man börjar spendera. Så därför sitter jag här och rycker tottar ur frisyren, ryter åt barnen och längtar efter att mannen ska komma hem så jag kan skrika åt honom också.
Inte för att han egentligen kan något om hemsidor, men däremot om ALLT annat datorrelaterat. Snäll, trevlig och tålmodig är han för det mesta. Gratis också för all del. Och lite gullig också!

*Courtesy of Jenkinz

Sorg

2005-12-07T16:25:00.000-08:00

Har stått ute på parkeringen i ösregnet och kramat ledsen vän.
Tunn och bräcklig som en fågel under jackans tyg.
Hon har haft mer än sin beskärda del av motgångar på sistone.
Nu var hunden/trotjänaren/livskamraten/lagkompisen sjuk och måste få hjälp till sista vilan.
Vill trösta, blåsa bort allt ont, bjuda på varm choklad och nybakade bullar.
Men det varken går eller hjälper.
FAN!

Julklappsångest

2005-12-07T05:55:00.000-08:00

Efter helgens traditionella julhandlande tillsammans med syrran, tyckte jag att jag låg skapligt till i tidsplanen. Tills dess att någon påminde mig om det här med alla fröknarna (och visade sitt förberedda lager av frökenpresenter).
Det var enklare på dagistiden då man hade annan kontakt med personalen. Nu är de så många! Lägger man till fritidsaktiviteterna också blir listan oändlig. Att under tidspress inhandla prisvärda men ändå personliga gåvor till folk man knappt känner - inte min specialgren! Jag tror jag stoppar huvudet i sanden och väntar tills NÅGON gör en insamling.
Varje år så här i december ångrar jag att jag inte varit Babben-smart och lagrat fiffiga julklappar i skåpen under hela året. Bara att plocka fram och slå in. Fast jag fattar aldrig hur det där går till egentligen? Hittar jag en jättesnygg tröja till syrran i maj kan jag ju inte sitta på den i 7 månader, det blir fel säsong på plagget, (och med tanke på hennes fortskridande grossess även helt fel storlek.) Till föräldrarna hade vi spanat in en Soda-Stream som de tjatat om i evigheter, men om vi inhandlat den i september hade vi suttit här med skägget i brevlådan utan bytesrätt, nu när de slagit till helt på egen hand.
Till mannen kan jag inte köpa något förrän sista veckan, eftersom han är så rädd att inte få det han önskar sig, att han ägnar hela december åt att shoppa hej vilt - till sig själv. Kvar på önskelistan brukar bli deo och strumpor, hur kul som helst!
Så var det det här med husdjuren också. Hundarna måste få paket, annars tar de våra! Förra julen var äldsta tiken värre än barnen. Hon tjöt av upphetsning när tomten klev in och sprang runt och slet i allas paket innan tomten fått upp hennes ur säcken. Yngsta tiken tittade förundrat på, men i år vet väl också hon vad som gäller. Stora tuggben och grisöron överst i säcken alltså.
Enligt barnen måste också katterna få paket. Det är väldigt svårt att hitta på något som intresserar katterna men som inte stjäls genast av hundarna. En påse ny kattsand?
Har nu hundarna och katterna fått paket så måste fiskarna också få, enl samma barn. Annars är det ORÄTTVIST och det får det inte vara på julafton. Malwisarna tål bara malawi-mix, så det är ett dilemma, platymaffian kan faktiskt få festa på just malawi-mix som julmat.
Nåja, jag ligger nog rätt skapligt till i alla fall. I teorin...

Liten enkät i advent

2005-12-05T14:13:00.000-08:00

... om någon har tid att slita sig från kakdegar och pyssel.

Ger ni presenter till alla "fröknar" (dagis, fritids, piano, gympa etc)?
Julklappar till husdjuren?

20 dagar kvar

2005-12-04T12:00:00.000-08:00

Var på en liten glöggbjudning idag. Värdinnan hade bakat lussebullar och pepparkakor, pepparkaksmuffins med tjusig dekorering samt valnötsfudge. Tillsammans med sina söner, 6 och 3 år gamla, givetvis. Juldukar, gardiner och levande ljusarrangemang överallt.
Den andra inbjudna familjen berättade att de också gjort allt detta, redan till första advent. Dessutom sjöng de julvisor med barnen till middag varje kväll. Inte nog med det, minst tre-fyra sagor hann de läsa varje nattning för sina telningar.
Att alla julklappar redan var inhandlade och inslagna, samt julkorten så gott som i posten, behöver väl knappast tilläggas.

Själv knep jag käft.

Juryn* har bestämt sig

2005-12-01T22:31:00.000-08:00

Årets tema på nyårsfirandet blir:

MAGI & TROLLKONST

*Juryn = sexåringen och åttaåringen

En stor dålig och en liten bra...

2005-12-01T13:15:00.000-08:00

...nyhet alltså.

På det ena jobbet kom divisionschefen och talade till folket. Stora nedskärningar på gång. Många kommer att få sluta. Innehållet i verksamheten kommer definitivt att påverkas.
Mycket tungt. Många är till åren komna och har knappt jobbat någon annanstans.

På det andra jobbet fick jag äntligen kontakt med chefens chefs chef, the even bigger boss, som ställde sig mycket positiv till att träffa mig och lyssna på en presentation av ett projektförslag som jag och några till kokat ihop. Han var väldigt intresserad och tyckte det låg helt rätt i tiden. Vilken lättnad att få presentera förslaget direkt till honom, utan att behöva förlita sig på Hr A och the big boss som budbärare och/eller beslutsfattare. De ska förstås också få vara med, samt några andra relevanta personer som the even bigger boss föreslog. Men vi får ju prata för för varan själva vilket, om ni har förstått kalibern på mina närmaste chefer, betyder oerhört mycket för projektets chanser att förverkligas.

Veckans citat

2005-11-30T15:20:00.000-08:00

Veckans barncitat:

Sexåringen har fått gammelkatten i knäet (en stor ära som inte får slarvas bort) precis när moster ska åka hem efter sitt besök, och hojtar till åttaåringen:
"Jag är lite upptagen, du får ta min kram också!"

Så underbart att vara sex år och veta att man är älskad...

Veckans äkta manscitat

I helgen när den febriga och eländiga hustrun, dubbelvikt av smärta försökte förflytta sig mellan soffan och sängen:
"Du tror inte du kan skjutsa mig till tåget?"

Nä, se det trodde inte hustrun att hon kunde!

Chefens chef

2005-11-30T08:00:00.000-08:00

Följande informativa och kloka ord från the big boss fanns i dag att läsa på intranätets anslagstavla:

Ang julgåva/julbord så gäller samma som förut. Det var väl 225 kr?!?!?
Julbord eller gåva????
HOOO-HOOOO!!!

Det känns så skönt att det finns någon där i toppen som har koll.

Nära ögat

2005-11-28T22:16:00.000-08:00

Husets löptik verkar peaka just nu, åtminstone om man ska tro grannhunden. Hade henne för säkerhets skull i koppel när jag beundrade barnens stjärtlappsbravader på tomten. Plötsligt kändes det lite småstökigt runt vaderna och när jag tittade ner fick jag syn på grannes jakthund, ivrigt uppvaktande det i vanliga fall så skälliga lilla våpet. Idag var hon var alldeles tyst. Jag kastade blixtsnabbt in löptiken i huset och låste med dubbla slag. Med löptikens kastrerade moster som lockbete lyckades jag komma hanhunden tillräckligt nära för att sno en koppelögla runt hanhundens hals. Han släpades hem och återlämnades till sin rättmätiga ägare som genast hivade in honom i boningshuset. Innan hans matte hunnit ge mig kopplet tillbaka hade han smitit ut genom deras bakdörr, forcerat ett 1,50 m högt stängsel med eltråd överst och var hemma hos mig igen innan jag hunnit av verandan. Imponerande, han är bara 40 cm i mankhöjd. Eftersom löptiken, och tydligen också hennes tilltänkte, kan öppna dörrar, var jag glad över att jag låst ytterdörren ordentligt. Mindre glada var de blöta och frusna barnen som väntade hemma.
Hanhunden gick på moster-tricket ännu än gång och grannarna lovade att låsa in honom ordentligt. För att ringa på två timmar senare och undra om vi sett till honom. Det hade vi inte, men plötsligt kom han flygande ut ur ett buskage där han legat och tryckt och bara väntat på att någon skulle öppna ytterdörren. Denna gång behövdes ingen moster, jag kopplade en bensax medan han försökte forcera dörrspringan och husse kastade lasso med kopplet. Grannsamverkan, kan man säga.
"Korsning mellan Houdini och Kajsa Bergqvist?" försökte jag skoja till det, men husse försäkrade att hunden minsann var alldeles renrasig.
Fel ras dock, så det gäller att ha ögon både fram och bak, och att öppna dörrar med försiktighet de närmaste dagarna.
CONSTANT VIGILANCE!

Människan och tekniken del 3

2005-11-28T14:19:00.000-08:00

Jag har blivit streckkodad och chipsmärkt som en riktig landstingsanställd. Det betyder att jag ska dra mitt magnetiska kort i en avläsare när jag går ut och in så arbetsgivaren har koll på att jag är där jag ska när jag borde. Men eftersom jag har olika uppdrag och uppdragsgivare far jag än hit än dit, och van som jag är vid "frihet under ansvar" sedan tio år tillbaka, blir det bara fel. Jag glömmer att gå in när jag kommer och jag glömmer att gå ut när jag går. Flera gånger per dag. Rätt var det är har jag suttit och jobbat i timmar, medan minuspoängen hopat sig på flexkontot. Fortsätter jag så här får jag löneavdrag!
Nu måste jag göra en massa skriftliga rättelser, på särskilda blanketter, vilket kommer att ta en massa arbetstid i anspråk, och sedan får man väl nyanställa någon på halvtid för att lägga in allt i SYSTEMET.

Det blir aldrig som man tänkt sig, del femtioelva

2005-11-28T07:39:00.000-08:00

Första lediga helgen på månader. Inga Norge-resor, inga kurser, inga besök. Bara massor av tid att vara den där avslappnade, kärleksfulla, pedagogiska mamman som går ut i skogen med barnen och plockar mossa till adventsstaken, bakar lussebullar och tar fram julpynt. Tänder en brasa och spelar sällskapsspel med barnen.
Så f-n heller!
Mamman vaknar tidigt lördag morgon och är hur sjuk som helst. Feberfrossa och ont i hela sig. Det GÅR INTE att skjutsa till ridningen, inte ens med hjäp av Alvedon, det GÅR INTE att gå ut i skogen, det GÅR INTE ens att gräva fram julpyntet. En liten stund orkar mamman ligga på soffan och översätta "hints" från en engelsk-språkig fuskguide medan barnen spelar på datorn. Sedan somnar hon mitt i den rafflande upplösningen.
Pappan lyser med sin frånvaro denna lördag; han lagar TV hos grannen och försvinner sedan i väg på 50-års partaj på annan ort. Modern är för febrig för att ens drabbas av panik inför att lämnas ensam med två barn, två hundar och två katter i detta tillstånd. Hon bara sover. Nu för tiden har hon nämligen STORA barn, som klarar sig skapligt själva, bara de får fri tillgång till TV, video och dator samt en stor påse lördagsgodis. De kan till och med rasta hundar och mata katter.
Någon gång ungefär var fjärde timme stapplar mamman upp, vägledd av vissa förändringar i ljudnivån (från dur till moll), och värmer lite matrester i mikron åt barnen.
Barnafadern återvänder under lördagnatten. Han berättar att han under middagen blev mycket uppskakad, när ett av barnen ringde på mobilen och han pga av dålig mottagning bara hörde "mamma kan inte" - "inget ljud" - "hjälp!". Han trodde jag ramlat och låg medvetslös, men när han ringde upp från fast telefon visade det sig att det bara var något strul med ljudet på datorn de ville ha hjälp med. Modern blir lite uppiggad av denna berättelse eftersom, det med denne mans romantiska mått mätt, nästan är att betrakta som en kärleksförklaring.
På söndagen ligger mamman till kl. 16 då hon går upp och får totalpanik över att INGEN har:

adventpysslat
gjort läxorna med åttaåringen
badat något av barnen på hela helgen
tömt och fyllt tvättmaskinen på två dagar
packat måndagens bad- och gympapåsar
tänkt på middagen

Hon bestämmer sig för att bli frisk genast.

Kvällens diskussionstema:

2005-11-24T23:19:00.000-08:00

Julens vara eller icke vara?
Eller snarare:
Var ska julen vara eller inte vara?

Hjärnsläpp

2005-11-24T22:27:00.000-08:00

Tankefel 1: Att ägna förmiddagen åt att äta långfrukost, läsa tidningar, bada, och prata i telefon istället för att städa, diska, tvätta, handla och i övrigt förbereda för mina föräldrars ankomst.
Försvar : har jobbat (i någon av mina verksamheter) i 16 dagar i sträck utan ledighet.

Tankefel 2: Klämma in besök på stormarknaden med skoltrötta och hungriga barn på väg till Arlanda. Det skreks, bråkades och gnälldes något alldeles kopiöst tills mamman krackelerade och fräste något i stil med "Tänk på barnen i Afganistan. De skulle vara glada om de fick sitta i en varm bil och åka och köpa mat"
Försvar: 1)Vi måste ju få hem mat på något vis när alla skåp gapar tomma 2) idiotisk uttalande, jag vet, men tyst blev det - en stund.

Tankefel 3: För att spara tid och ändå få ordning på blodsockernivåerna köpte jag chokladmuffins och dricka åt ungarna på stora M:ets drive-thru. När vi sitter i morfars sprillans nya bil.... (som jag tog för att slippa höra mormors kommentarer om hur smutsiga kläder man får av att sitta i min.)
Försvar: Ren desperation

Tankefel 4: Sockerchocka ungarna och sedan shoppa loss på Ica-Maxi. De for runt som speedade troll och blev borttappade hundrafyrtiotre gånger. Minst. Samt provsmakade allt från extralagrad prästost till mini-vårrullar med sötstark sås. Och fick ännu mer energi. Jag fick med mig hälften av det jag behövde på dubbelt så lång tid som det borde ha tagit. Viftade slutligen bort alla moraliska betänkligheter och köpte tandvänligt tuggummmi som muta för att överhuvudtaget få med mig dem ut ur affären.
Försvar: Nöden har ingen lag för mammor med nedsatt planeringsförmåga

Tankefel 5: Insåg jag, när jag lastade in fyra kassar plus drickaback i bakluckan på den lånade bilen och upptäckte hur väldigt litet bagageutrymme det är på en vanlig sedan. I en sådan bil är det ganska så jättekorkat att ta med alla barn, storhandla och sedan åka och hämta två personer som varit på långsemester.
Försvar: Alltså, mina frontallober har tydligen tagit kompledigt. Återkommer förhoppningsvis i morgon.

Efter att sockertrollen i bästa junior-Jackass anda kastat sig av och an mellan stressade affärsresenärer, salongsberusade turister och överlastade bagagevagnar, så hittade de äntligen sin egen mormor och morfar och lyckan var total.
Där det finns hjärterum finns som bekant även stjärterum så allt och alla kom med hem, äggen höll denna gång och det vara bara några Mums-Mums som såg lite platta ut.
Hemresan gick skapligt. Stämningen var nu hög, mycket hög. Så hög att jag vid ett tillfälle fick ta till mitt gamla "Nu-stannar-jag-bilen-här vid-vägkanten -och-kör-inte-en-meter-till-förrän-ni-lugnat-ner-er" trick.

I morgon ska jag bli en bättre, mer organiserad, välplanerad och pedagogisk mamma. Så det så!*

*Eller inte

Åksjuk

2005-11-24T08:44:00.000-08:00

Jag kan inte läsa Expressen idag. Jag blir åksjuk av X2000 - reklamen som ligger mitt i varje artikel. Hm. Kanske ska jobba lite iställlet.

Julstress

2005-11-23T23:28:00.000-08:00

När man får sånt här i posten den 23 november stiger adrenalinnivån något:

Har du fortfarande julklappar
kvar att köpa? Du som inte är klar med julklappsinköpen har fortfarande chansen
att handla från oss och få din beställning i tid till julafton.
Är det bara jag som inte ens har börjat?

Sir Gerry

2005-11-23T23:21:00.000-08:00

Jag älskar sir Gerry. Hur gör man för att få honom att komma och prata med ens chefer?

Människan och tekniken del 2

2005-11-21T23:01:00.000-08:00

Har varit på "gig" ute i landet idag. Beställningsjobb. Hade noggrannt gått igenom de tekniska förutsättningarna tillsammans med beställaren på förhand och eftersom jag dessutom jobbat åt samme beställare tidigare fanns det ingen anledning att köra både hängslen och livrem. Trodde jag. Istället kom jag inglidande en kvart i förväg med hela härligheten dinglande i ett USB-minne runt halsen. För att mötas av en ensam OH-apparat. Omgiven av vackra tovade och stickade klädesplagg producerade av lokala hantverkare. Häpp!
Inte blev jag muntrare av att beställaren glömt att kopiera upp de åhörarkopior han bett mig maila över. Att i 2,5 timmar föreläsa om diagnoskriterier för neuropsykiatriska funktionshinder och bristande exekutiva funktioners inverkan på vardagslivet, med hemslöjsdalstren som enda blickfång, kändes på något sätt inte alldeles optimalt.
Men en kopieringsmaskin kunde faktiskt uppbringas och den enda papperskopia som råkat åka med i väskan kom här väl till pass. I världens i särklass långsammaste kopiator. Har aldrig sett en maskin jobba så - eftertänksamt. Som om varje ord noggrant måste analyseras och godkännas innan massproduktion kunde komma i fråga. Häftapparat - tydligen okänd innovation på dessa breddgrader. Gem, ja det fanns det - 5 st. Ca 20 min försenad kunde jag äntligen virvla in i salen och sprida ut lösbladssystemet likt en snöstorm över de troget väntande åhörarna. Som efteråt faktiskt verkade riktigt nöjda med evenemanget ändå.
Beställaren har utlovat alla moderniteter vid nästa jobb, men jag vet inte jag. Det får nog bli både hängslen och livrem för säkerhets skull.

Del 1 kan läsas här.

Söndag kväll

2005-11-20T09:53:00.000-08:00

Haft kurs HELA helgen. Jättekul, verkligen, med mycket trevliga, engagerade ägare och väldigt mysiga vovvar. Jag älskar de där ögonblicken när man ser hur hunden riktigt tänker till och sedan väljer rätt beteende. Men nu är jag tämligen slut, och fullständigt utled på att höra min egen röst. (Dålig tajming att jag ska föreläsa hela förmiddagen i morgon på ett av min vanliga jobb...) Ont huvudet har jag fått också, eftersom jag alltid glömmer att dricka ordentligt när jag undervisar hela dagen.
Eftersom pappan har varit SUPERDAD hela helgen, tagit barnen till simhallen och dataspelsmässa, skjutsat till kompisar, handlat, skött diskmaskinen samt gett barnen lunch (korv&mos på Statoil) förväntas mamman nu raskt slå om från "hårt arbetande-egen-företagar-läget" till "kvinnans-plats-är-i-köket-läget".
Jaja, ska bara aspartamchocka kroppen med den dubbelarbetande kvinnans bästa vän...

Läx-flyt

2005-11-19T20:07:00.000-08:00

"Mamma, får jag göra matteläxan också? Snälla!"

Åttaåringen efter att ha gjort läsläxan och "skriva-av-veckans-dikt"*-läxan. Mamman blir alldeles paff. Vad har hänt?

*Vad i herrans namn är syftet med dylika hjärndödande uppgifter?

Oväntad hemhjälp

2005-11-18T07:18:00.000-08:00

Någon enstaka gång i bland händer det att jag får ett totalpedagogiskt ryck. Som den gången då jag uppfann "strumpkompisarna". Ni vet, alla ensamma strumpor som dräller omkring i tvättstugan och har tappat bort sin bästa vän. På detta sätt kunde jag få barnen att frivilligt para ihop udda sockar under gemytliga former. Men det var ett tag sedan sist. Man kan lugnt säga att med ökad arbetsbörda och indragen städassistans så har tvättstugan gått mig helt ur handen det senaste året. Jag svischar bara in och göra det nödvändigaste för att hålla familjen hyffsat hel och ren. Vika tvätt, hahaha! Familjen får själv gräva fram sina paltor ur de stadigt växande högarna.
Men igår klev sexåringen in i tvättstugan-from-hell, fick syn på lådan med udda strumpor och erbjöd sig spontant att leta lite kompisar. En stund senare hade hon återförenat 11 par ofrivilliga singlar, och kände sig färdig med projektet. Imponerad som jag blev av hennes hjälpsamhet, bestämde jag mig på stående fot för att belöna insatsen med en krona per par. (Positiv förstärkning= att belöna önskat beteende när det förekommer, snarare än att tjata och muta fram det.)
Sexåringen plirade på mig en stund och sa sedan att hon nog tänkte se om hon kunde hitta några strumpkompisar till. Trekvart senare var jag skyldig henne 50 kronor. Fast hon vägrade ta emot en sedel, hon accepterar bara guldpengar, så jag måste ut och växla.

Nya behov.

2005-11-17T12:09:00.000-08:00

Om man råkar zappa runt en kväll kan det leda till nya beroendeframkallande vanor:

Animal planet: Apornas värld. Om en räddningspark för vanskötta apor. Dokusåpan som har allt. Kärlek, vänskap, dramatik, intriger och utfrysning. Kommer Zenyup och Kuki att trivas i sin nya flock? Måste Zenyup stöta bort sin halvsyster för att själv vinna flockledarens gunst?

Discovery: Dödlig fångst. Krabbfiskare från Alaska och deras vedermödor.
Avsnitt 1: Vi fiskar jättekrabbor i 14 m höga vågor, har inte sovit på två dygn och allt är kallt och blött. Rookien trillar nästan i sjön, men ungarna behöver ju nya skor.
Avsnitt 2: Vi fiskar ännu större krabbor i december och det är snö och is på allt. Två man trillar i utan skyddsdräkter och är förlorade, men vad gör man inte för att barnen ska få nya skor.
Avsnitt 3. Vi fiskar gigantiska krabbor i januari, hela båten är täckt av 4 ton is. Partnerns båt har gått till botten med hela manskapet, vågorna är 25 höga och det är stopp i toaletten. Men ungarna behöver nya skor så en karl måste göra det en karl måste göra.

Svt: Mamma, pappa, chef. Supernanny goes corporate. En brittisk organisationskonsult, sir Gerry, försöker få mer eller mindre begåvade företagare att förstå vad gott ledarskap är. Veckans favorit. Måste komma på nåt diskret sätt att tipsa Hr A och Krutdurken om detta.

Inget planlöst zappade i kväll dock, här ska produceras tjusig PPP till helgens kurs i firman.

Roman-tik?

2005-11-17T00:22:00.000-08:00

Yngsta vovven löper, upptäckte vi i morse.

Minnesanteckning till mig själv:

Kom ihåg att gå upp en timme tidigare på mornarna 3-4 veckor framöver, så du både hinner skrapa bilen OCH återbörda traktens samtliga hanhundar till deras rättmätiga ägare INNAN du åker till jobbet.

Herregud!

2005-11-16T18:00:00.000-08:00

Aha har haft det lite besvärligt i kyrkan idag. Sånt händer...

Det var högsommar. Ett gäng vänner samt en treåring* var på väg till ett bröllop. Finkostymerna var på, det var trångt och bilen saknade klimatanläggning. Killarna suckade om hur fint det skulle sitta med en kall bärs. Kul uttryck, tyckte treåringen och upprepade "kall bärs" gång på gång, till sällskapets stora munterhet. Mindre roligt, tyckte barnets föräldrar några timmar senare, när varje tyst ögonblick under själva vigselcermonin punkterades av en gäll barnastämma som testade kyrkans utmärkta akustik genom att hojta efter "kall bärs"...

*Inte min, denna gång!

Oj!

2005-11-16T17:03:00.000-08:00

En bloggros. Till mig. Tackar ödmjukast!
(Och får genast skrivkramp.)

Relationsexperten

2005-11-15T11:40:00.000-08:00

Familjen återsamlad runt middagsbordet. Stoj och stim. Jag försöker berätta något för barnafadern.
Då avbryter åttaåringen:
"Men mamma, pappa är helt ointresserad av dig, och du bara skäller på honom."

Men så är det ju inte! Vi har det väldigt bra tillsammans - för det mesta.
Fast kanske mest efter att de små har gått och lagt sig? De är bara med på vardagsslitet och stafettdiskussionerna (om du lämnar på torsdag så tar jag fredag/nej jag har viktigt möte då / jag med / jag men jag missade mitt förra veckan när blablabla)

Kanske ska ta och filma en vanlig vardagskväll efter kl. 20 när vi dricker te, småpratar och tittar på film i lugn och ro. Som bevis.

sms-trafik

2005-11-14T08:18:00.000-08:00

Utskrift av helgens sms från stirrig och desperat kvinna:

torsdag
kl. 22.45: Hälsar på hos K. Trevligt! Nu nedbäddad med god bok.

fredag
kl. 08.05: Har oxå nyss klivit upp efter 9 timmars välgörande sömn. Nu väntar 62 mil till i bilen.
kl. 11.25: Tränat på lokal brukshundklubb. Katastrofalt resultat. Vovve uppspelt o okoncentrerad. Matte nedstämd och okoncentrerad.
kl. 13.40: Leif GW aptrist.
kl. 16.24: Nya vinterdäcken sitter fint. Massor av minusgrader här. Nyss köpt överlevnadsgodis på kombinerad mack-spelbutik-pizzeria långtbortitok. Innehavaren ropade ut alla mina inköp till stammisarna! Nu ca 22 mil kvar.
kl. 21.00: Kom fram till Trondheim vid 20, ägnat senaste timmen åt incheckning och parkeringskrångel!
kl. 21. 47: Någonstans mellan Sveg och Trondheim har jag tappat en låda sushi - min middag.
kl. 21.53: Jaha, nu har jag tappat bort bilen också! Nervös - vem då?
kl. 22.15: Hittade sushin, åkt under sätet, fick tvärnita för schäfer (varg?) utanför Mattmar. Ska sova ångest-sömn nu.

Lördag
kl. 17.30: Bara 5 av 13 fick godkänt idag. Vi övriga har omtenta i morgon. Nu fest. Gissa om vi är på partyhumör?
kl. 19.15: "I'm so NOT in the mood"

Söndag
kl. 08.30: Det ösregnar! I hotellets frukostmatsal spelade de Monty Pythons "Always look on the bright side of life". Alltid något.
kl. 12.46: YES!
kl. 15.05: Har nu fått "svart bälte" i klickerträning och diplom! Påbörjar hemresan strax!
kl. 17.50: Kan tyvärr inte svara på alla era samtal. Har fullt sjå att ta mig över fjället i snöyra. Mackkillen i Duved tyckte det var toppenväder. Själv gillar jag inte att ligga i 40 km i timmen i timtal. Orolig för mina kurskamrater med sommardäck.
kl.21.26: Nu ska vovvarna och jag sova ut på Scandic i Östersund. Hemresa fortsätter i morgon.

Måndag
kl. 13.30: Garvar nu läppen av mig åt Leif GW. Beror det på förändrad sinnesstämning hos mig eller författaren?

SMS jag borde ha skickat:
Tack för alla uppmuntrande samtal och meddelande!
Förlåt, fram för allt till syrran, men även några till, för att jag bara babblat om mitt. Förutom stirrig och nervös kan jag dessutom lägga egocentrerad till listan av mindre trevliga karaktärsdrag som dyker upp i prövningens stund.
Påminn mig om att aldrig mer skriva "stresstålig" och "gillar utmaningar" i ev. jobbansökningar! Välkomna att "hämnas" i egna stunder av påfrestning!

Choklad hjälper

2005-11-10T10:02:00.000-08:00

Det har sagts förut. Här är en lugnande kopp för oroliga själar.

Varm choklad med kanel och vanilj
5 dl mjölk
50 g mörk choklad, finhackad
1 krm kanel
1 tsk äkta vaniljsocker
2 msk råsocker, gärna muscovado

Värm mjölken med vanilj, rör i hackad choklad, kanel och socker. Rör tills allt har smält.

(Ingen vispgrädde på denna, det blir "Too much!")

Återkommer på måndag , efter det norska äventyret.

Tentaångest!!!

2005-11-10T09:27:00.000-08:00

Trodde man att man skulle slippa i min ålder. Men nu är vi där igen, med sömnsvårigheter, självanklagelser och diverse flyktbeteenden. (=städa, tvätta, surfa , blogga)
Det är nämligen dags för det stora SLUTPROVET på klickerinstruktörsutbildningen. I helgen. Jag har naturligtvis inte pluggat så mycket som man borde. Jag menar tränat, för detta är ett praktiskt prov. (Teoretiska tentan är redan avklarad, det var en kakbit jämfört med detta.)
Det fnns ju en partner i detta också, yngsta vovven, som är min kurshund. Fördelen och nackdelen med en hundpartner är att man inte kan vrålplugga i sista minuten. Man kan inte köra extra långa pass för då blir vovven trött och gör fel, inte skumma över alltihop för då blir det felinlärning, inte fara upp mitt i natten och köra de där krångliga sidoförflyttningarna en extra gång, för då blir vovven förvirrad och gör fel. Fram för allt inte tappa humöret för då kurar lilla vovven ihop sig och vill inte vara med alls. Mycket karaktärsdanande för människan!
Men tänk om jag inte blir godkänd?
Tänk om jag åker 85 mil enkel resa för att göra bort mig?
Tänk om jag lagt ut xx xxx kr på kursavgifter och resor under ett års tid, och så inte klarar mig?

Hmm, får väl träna några månader till då, och hosta upp ytterligare några kronor för ännu en resa till grannlandet.

Dags att packa bilen. Reser denna gång i sällskap med Tomas Bolme. Han ska läsa Leif GW Perssons senaste för mig. I 19 timmar vilket bör hinnas med råge fram och tillbaks.

TV4 #&*^/¤&#¤!!!!

2005-11-09T21:21:00.000-08:00

Jag mår verkligen fysiskt illa av dagens upplevelser. Jag vill bara koppla av och tänka på annat. Då har TV ersatt LOST med Lena PH. Gaaaaah!

Usch, vilken otrevlig arbetsdag.

2005-11-09T21:02:00.000-08:00

Kan inte berätta vad det handlade om men jag känner ett väldigt stort behov av att få uttrycka mig generellt.
När jag gör utredningar, skriver journaler och utlåtanden är det alltid med barnets bästa för ögonen. Jag försöker så tydligt jag kan beskriva barnets behov för att barnet ska få tillgång till den hjälp och de insatser det behöver och har rätt till. Jag våndas över varje formulering för att det inte ska bli missvisande och tvetydigt.
Pga av att jag nu varit i yrket ett tag och pga kalibern på barnens svårigheter, börjar en del gamla ärenden göra sig påminda: barnet har blivit tonåring, kanske straffmyndigt och på ett eller annat sätt kommit i klammeri med Rättvisan. Då kan i värsta fall det som en gång skulle leda till hjälp för barnet användas för att tala till barnets nackdel. Mina ord, mina formuleringar. Då mår jag illa, riktigt illa.
Allra mest för att om mina ord tagits på så stort allvar, fått väga så tungt, för 5-10 år sedan, hade man kanske också följt mina rekommendationer om insatser. Då hade vi förhoppningsvis sluppit sitta i en rättsal och undvika varandras blickar, tonåringen och jag.

Lyckad shoppingtur!

2005-11-08T22:00:00.000-08:00

Fast man är en vanlig svensson-mamma vill man ibland känna lite spännig, utmana tillvaron, lite "living on the edge" typ. Då tar man ungarna efter fritids OCH ridning och kör till Det Stora Köpcentrat för att veckohandla, sådär vid 17-tiden när alla är lagom slitna och hungriga.
Det var länge sedan jag senast utsatte oss för detta och jag kunde förvånat konstatera att jisses, vad de har växt och utvecklats sedan sist. Idag gick det ju alldeles galant!
Sexåringen tappade en melon i golvet så att den sprack och åttaåringen hivade entusiastiskt i 4 lättmjölk i kärran ovanpå äggkartongen, men det är ju inget att orda om. Sexåringens ganska sparsmakade "jagvillhajagvillhajagvillha" och "detdröjerjättejättejättelängetilljul"- kris när vi passerade leksaksavdelningen tyckte jag inte heller nämnvärt störde känslan av gott shoppingflyt.
En liten titt in på HM försökte vi oss också på, det är ju Fars-dag i antågande och ett par strumpor kan han väl vara värd, sina egna presentfadäser till trots. Tre steg innanför entrén morrade dock åttaåringen varnande:
"Mamma, du vet att jag får ont i hela kroppen i affärer med kläder"
Jag beslutade mig raskt för att lägga om kursen mot det stora M:et istället.

---

Vid nattningen med sexåringens armar hårt om min hals och med ansiktet mot hennes mjuka kind, muttrar hon i mitt öra:
"Jag tänker inte säga att jag älskar dig när du inte köper leksaker åt mig."
Det kan jag leva med, så länge som jag får kramarna!

Möte med chefen

2005-11-07T17:58:00.000-08:00

Jag har två olika chefer eftersom jag jobbar i två olika verksamheter inom Den Offantliga Sektorn. Hr Alzheimer och Krutdurken. Idag var jag kallad till möte med Hr Alzheimer för att som jag trodde tillsammans med min nya kollega fördela arbetsuppgifter. Men den nya kollegan vabbade så Hr Alzheimer hade raskt bestämt sig för att använda tiden till enskilt samtal med mig. Rehabiliteringssamtal.
Jag fattade ingenting. Jag är ju jättefrisk, piggare än någonsin faktiskt. Ja, ok då, lite snorig kanske, om jag verkligen känner efter, men det rehabiliterade jag ju alldeles själv under höstlovet. Utan att på något sätt ligga skattebetalarna till last.
Men Hr Alzheimer viftade med en datalista och sa att LÖN funnit att jag hade UPPREPAD KORTTIDSFRÅNVARO så nu måste vi ha rehabiliteringssamtal. Sådana var de nya reglerna.
Plötsligt kändes det som om jag var inkallad till rektorn pga skolk.
Vid närmare studier av datalistan visade det sig att jag under perioden 20041212 - 20050518 varit sjukskriven vid sex tillfällen (=kriteriet för upprepad korttidsfrånvaro)
Ett tillfälle räknades som två eftersom jag varit sjuk både före och efter en helg. Ett var en halv dags akut huvudvärk, två gånger orsakades av rotfyllningen som jag kämpade med i våras, sedan nån halsfluss och nån magsjuka, sånt som småbarnsföräldrar dras med.
Förslag på rehabiliteringsåtgärder, någon?

Under mötet med mig svarade Hr Alzheimer i telefon fyra gånger, tappade bort sin penna, fick en ny av mig och tappade bort den, bröt mot sekretessen fem gånger, glömde bort att temat var rehab-samtal och började på helt andra trådar sju gånger, hittade inte sin agenda, hittade sin agenda men hittade inte i den, letade överallt efter ett Pm han ville ge mig och fick gå ut på intranätet för att skriva ut ett nytt ex. började då läsa sin mail och glömde för en stund att jag var där, samt godkände mitt senaste projektförslag utan att jag är rikigt säker på att han alls förstod vad jag tänkte göra.
Förslag på rehabiliteringsåtgärder, någon?

Grötigt klargörande

2005-11-07T17:30:00.000-08:00

Hade slängt ihop en snabblunch till höstlovslediga barn.
"Jippii! Mannagrynsgröt! Jag älskar mannagrynsgröt!" tjoar de egna barnen . (För en gångs skull.)
Gästande femåring ställer sig bredbent med armarna i kors och deklarerar ljudligt att hon HATAR gröt, det är JÄTTEÄCKLIGT, och hon tänker ALDRIG sätta sig vid bordet.
Jag förkunnar lugnt att detta är den mat som bjuds och att ALLA ska sätta sig.
Hon klättrar motvilligt upp på en stol men fortsätter enträget gnälla om hur mycket hon hatar gröt och att hon inte tänker äta någonting för det är jättejättejättejättejätteäckligt.
En anings provocerad säger jag bestämt ifrån att det är väldigt oartigt att klaga på maten när man är bortbjuden.
Hon sitter tyst medan sex- och åttaåringen förser sig med mjölk, gröt, sylt, socker och kanel. Efter en stund frågar jag om hon vill smaka pyttelitet och hon accepterar en liten klick. 20 min senare är grötkastrullen renskrapad och femåringen har satt i sig 3 tallrikar.
När jag tar reda på disken hör jag en len honungstämma bakom mig:
"Maria, kan jag få prata lite grann med dig?"
Oj då, det låter så seriöst att jag måste lägga ifrån mig det jag har för händer.
"Det är havregrynsgröt som jag hatar. Jag HATAR havregrynsgröt. Det var DEN gröten jag menade."

Återställare

2005-11-06T08:56:00.000-08:00

Precis som professor Lupin så tror jag att choklad hjälper. Mot det mesta.

Kärna ur och skär en chilifrukt i småbitar. Lägg i en kastrull, häll på 5 dl mjölk. Koka upp, sila bort chilifrukten. Finhacka 100 g mörk choklad, minst 60 % kakaohalt. Rör ner nästan allt chokladhack i mjölken, rör och värm tills allt är smält. Smaka av med 1-2 teskedar flytande honung. Häll upp i två koppar, garnera ev. med vispad grädde och dekorera med det sista av den hackade chokladen.
Flytande njutning...

Varför?

2005-11-06T08:38:00.000-08:00

Varför envisas barn med att gå upp i gryningen trots att de fått vara uppe sent kvällen innan?
Varför har barn så gälla röster?
Varför har alla på morgonbolibompa så hysteriska och gälla röster?
Varför står TV:n i så nära anslutning till sovrummet? Varför inte i en ljudisolerad bunker i källaren?
Varför har ungar så mycket spring i benen, och varför låter det BONK-BONK-BONK i hela huset när de springer?

Den största frågan av alla: Varför fortsätter fyra, i vanliga fall kloka och förnuftiga småbarnsföräldrar, dricka vin och whiskey, prata strunt, lyssna på musik och titta på gamla filmer långt in på småtimmarna?

Därför att det var väldigt roligt!

Välsignad vare Ipren-mannen!

Åh, vilket party!

2005-11-06T08:20:00.000-08:00

Åttaåringen hade gjort menyn och textade skyltar med blod:

Tånaglar
Insektsben
Barnblod och Alkisblod
Avhuggna fingrar i kyrkogårdsmossa
Paddlår med myrägg och magsaft

Gästande 36-åring tog på sig rollen som stylist och heminredare, droppade blod på bordsduken, hängde avhuggna fingrar i blodiga bandage från lamporna och dekorerade chipsskålen med nagelknipsare.
Gästerna anlände, häxor, varulvar, älvor och två tungt beväpnade sheriffer (!). Det sörplades blod med och utan alkoholinslag och smaskades hemskheter. Grannfruns spindeltårta gjorde succé och sedan brejkades, rejvades och shejkades det intensivt till Amy Diamond. Den äldsta pappan kroknade och nattades långt före det yngsta barnet. Övriga höll i gång långt bortom sunt förnuft.

Deja-vu

2005-11-04T02:43:00.000-08:00

Familjelivet har tillfälligtvis utökats med en kompis, hennes två förskolebarn, och hund. Efter frukosten frågade kompisen om hon kunde ta en hundpromenad medan alla barn lekte så harmoniskt. Visst, tänkte jag, erfaren mamma som man är, ska väl fyra ungar inte vara någon match! Hon hann väl vara borta i ca 3 min. så hördes ett klart och distinkt:
"Färdig! " Hmm?
"FÄRDIG!" Låter bekant på nåt vis...
"FÄÄÄRDIG!!!!"
Nu började mina egna barn lägga sig i: "Mamma, du måste faktiskt komma! M är på toa!"
Långsamt hakar kugghjulen i. Jag förväntas göra något. Fasen, det där med barnrumpor hade jag alldeles förträngt! Nåväl, ett djupt andetag och så skrider jag till verket. Det går riktigt bra, hantverket sitter där någonstans i ryggmärgen. Enda missen var att släppa in toabesökarens lillebror, som blir så tvärilsk som bara en tvåring kan bli, när han inte får assistera genom att dra ut 100 m toapapper.
"Ooouaaauooa! NENENENENE! Dumma, Dumma! OUUAOOOUUAA!"
Eländes, elände, hur gör man nu? Så här olyckliga kan väl inte små barn få vara när deras mamma gått iväg en stund? Tvååringen är otröstlig. Det enda han vill här i livet är att få dra ut obegränsade mängder toapapper. Inget annat duger.
Jag ger upp och kallar in expertisen: " Hör ni tjejer, nu får ni fixa så han blir glad igen!"
Det gör de. Jätteglad blir han. Nu vill han köra docka i dockvagn. Så rart! "Vilken duktig pappa han är" Säger åttaåringen imponerat.
Visst, dockan får sitt livs åktur. Hej vad det går, runt runt, med sladd och spinn. Jag försöker duka av frukostbordet och rädda mina hälsenor samtidigt, och får på köpet ett gratis step-up pass.
Sedan lägger han sig ner på mage och leker med bilar på golvet, länge, alldeles tyst, koncentrerat, med inåtvänd blick. Hmm, en varningsklocka pinglar svagt bak i minnesbankarna. Det där ser väldigt bekant ut. Jag låtsas som ingenting och hoppas mamman kommer tillbaka snart.

Jag är så AVUNDSJUK!

2005-11-03T12:51:00.000-08:00

Ja, inte jag, men min sexåring. I hennes bröst river och sliter stora känslor just nu. ALLT är så himla orättvist:

att storasyster har fler kompisar (inte sant!)
att storasyster har tappat tänder och därmed fått mer pengar
att sexåringen själv inte tappat en enda tand ännu (vad ska man göra?)
att storasyster har mycket mer pengar i spargrisen (eftersom hon sparar och sparar medan sexåringen handlar och handlar....)
att fler djur sover i storasysters säng (hundarna kommer inte upp i sexåringens loftsäng, katterna älskar den men väntar tills sexåringen redan somnat eftersom hon är så sprattlig dessförinnan)
att när storasyster åkte med mig till Norge var vi borta fyra nätter, men när sexåringen åkte med mig till Tällberg så var vi bara borta tre nätter (att sexåringen och jag gjorde en annan resa i somras också räknas inte...)
att storasyster ofta sover i vår säng men aldrig hon (hon är lika välkommen men är begåvad med otroligt djup och sund nattsömn och nattvandrar alltså inte som åttaåringen gör)
att storasyster varit mer tid med mig eftersom hon föddes två år före...

När man börjar tänka på allt detta hemska, orättvisa här i livet går det inte att somna.

PUH!

2005-11-03T12:37:00.000-08:00

Lägerverksamheten är avslutad och markpersonalen hemskickad. De åker till Spanien och vilar upp sig, själv får man ta en stund här och där så gott det går. Jag är riktigt nöjd med lägret. Barnen och hundarna var jätteduktiga och jag fick till några övningar som verkligen tycktes inspirera dem sista dagen. Hundarna fick bl.a lära sig att göra mål (rulla bollen med nosen in i en kartong) samt spela piano (trampa på ett litet barnkeyboard). Kul och motiverande tyckte barnen, men jag vet inte vad den pappa som hämtade sonen med orden "Ja, har ni fått hunden lydig nu då?" tycker om slutresultatet.
Festligaste minnesbilden: Killen som blir så imponerad av sin hund när den spårar, att han mitt i övningen halar upp mobilen för att ta en bild samtidigt som han ska hänga med i spårlinan.
Min egen åttaåring har redan föreslagit att vi ska göra om alltihopa på sommarlovet. Antar att det betyder att det kändes OK att ha den annars så hopplösa mamman som instruktör?

Hur skumt kändes inte detta?

2005-10-31T13:39:00.000-08:00

Jag satt vid datorn och planerade morgondagens kursverksamhet. Samt bloggade lite. Så gick jag ner till övriga vakna vuxna i huset (mannen samt mina föräldrar) som satt framför TV:n. Berättade för dem om mitt samtal med sexåringen, men de var måttligt intresserade, eftersom de redan läst det på bloggen. På multimediadatorn, medan jag bloggade. IRV- helt överflödigt numera.
Jag går ut med hundarna istället - de surfar aldrig på nätet.